Are you feeling sleepy, punk?

Med mina p-piller kan jag bestämma när det passar sig för mig att få mens, eftersom jag inte står ut med tanken av surprise-blod så är det sjukt bra för mig. Men det är ett jävla påhitt egentligen; hur ska jag kunna bestämma det när jag aldrig vill ha det? I måndags kom jag iallafall på att det var på tok för längesedan och hjärtat börjar göra ont ganska omgående. Jävla pms. Jag tycker att det fan blir värre med åren, förr var det mer vredesutbrott men nu är det nästintill djup depression. Och hjärtgnissel förstås, för hur mycket jag än i huvudet vill glömma en viss herre så kan jag inte det när jag har pms. Det kryper liksom under huden och en vecka senare när jag är mig själv igen undrar jag alltid vadfan jag har sysslat med senaste veckan.

En ganska bra bi-effekt av "ingen tycker om mig", "jag är värdelös" och "jag kommer att dö ensam"-tankarna är att jag känner något behov av att ställa saker till rätta. Så idag åkte jag till IKEA själv och köpte Flärke (datorbord) till Fisen och släpade det hela vägen hem. Jag svor som sjutton men kände mig som ett helgon vilket dämpade pms-ångesten lite. Jag är så rädd för att alla ska tröttna på mig när de inser vilken jubelidiot jag egentligen är. Men det jag just nu mest är rädd för är att Fisen får för sig att flytta (eftersom även hon kommer komma till insikt om min idiotiska person).

Jag var på Läkarmissionen idag också och köpte fina gardiner, resväska och garn. Tanterna var söta och tyckte jag hade en fin frisyr (?!). Imorgon ska vi till helvetes-Solna igen och hämta ut Fisens ID-kort samt göra ett nytt pass till mig eftersom det jag har är slitet som fan. Bättre att vara händelserna i förväg.