Självständig, stark & allt det där

Igår hade jag och Kakan tänkt hitta det "nya Carmen" men det slutade i desperata sms om att ställa in eftersom jag kände mig som Döden själv; ont i halsen och sjukt anti-allt (ja det är så jag föreställer mig att Dödens tillstånd är). Jag och Fisen satt och degade i soffan halva dagen istället och när jag runt halv åtta skulle spela upp en låt för henne så insåg jag varifrån all dödsångest kommit - jag hade inte lyssnat på en endaste låt på hela dagen (bland annat eftersom jag jobbat och min ipod lyckats hänga sig själv i hörlurssladden). Ölsuget rann ut i mitt blodomlopp på sekunder och jag slängde mig på telefonen för att, lika desperat som tidigare, tvinga med Kakan ut igen. Hon var för trött så jag ringde Duvan istället som ett par minuter tidigare också blivit ölsugen till max, Wiki blev också uppringd men han var tvungen att plugga fruktoslära. Och det är kanske hit jag vill komma, hade jag haft dödsångest varje dag om jag inte hade musik? Wiki lyssnar nämligen aldrig på musik och jag kan inte för mitt liv förstå hur han kan få ihop vardagen utan. Är han en Dönick? Eller extremt dårfinkig i sin konsumtion av böcker?
Kvällen avrundades med att Popcornkillen och Wiki kom till Carmen ändå och flera vänskapliga kärleksförklaringar delades ut till höger och vänster från mig. Men ett nytt Carmen efterlyses fortfarande eftersom det börjar bli för mycket folk där och det skulle inte vara helt fel med lite variation. Jag vägrar att Carmen blir som Waffi blev - rutin.

Förövrigt är jag väldigt nöjd med mig själv, min kombo, vår lägenhet och mitt adoptivbarn. Jag har nog aldrig varit så stark och självständig som jag är nu, allt är under kontroll och mitt liv är precis som jag vill ha det.